Margareta Dellefors, Dalhallas grundare och initiativtagare, besökte pingsten 1991 kalkbrottet Draggängarna för första gången. Hon förvånades över den fantastiska akustiken och såg omedelbart möjligheterna att skapa en musikarena på internationell nivå.

Arenans mått ger utmärkt resonans och lagom lång efterklang, i klass med både antika amfiteatrar och konserthus runtom i världen.

Dalhallas målsättning är att kunna erbjuda ett så naturligt ljud – “grön akustik” – som möjligt, där också tystnaden blir en viktig del av upplevelsen. De skrovliga kalkväggarna gör att ljudet inte blir för hårt eller att ekon uppstår, och publiksektionernas utformning bidrar till att ljudbilden är bra var man än sitter. De flesta operaföreställningarna kan därmed framföras helt utan förstärkning via mikrofoner och högtalare.

Regn och blåst, vilket är en del av den svenska sommaren, kan dock påverka akustiken.